Ett skrik efter hjälp
Det är något sjukt. Det är något som är sjukt i Frankrike. Ett “Vi” och “dem” samhälle, som blir allt extremare och där grupperna går allt längre ifrån varandra. Social misär, fattigdom, rasism, maktlöshet är vardagen för en fransk, men snart svensk ungdom. Vi måste stoppa och vända utvecklingen!
Vad är det som egentligen pågår? Nyligen dog 2 ungdomar av polisen. Kravaller startade. Har det med ungdomarna att göra som dog, eller finns det en annan anledning, en anledning, lite mer svårtolkad. Som kanske har sin grund i ett orättfärdigt ekonomiskt system, där eliten får allt, medan majoriteten lever i ghetton och på smulor. Där en liten elit, får leva i lyx och spruta dom perignon hejvilt, medan andra knappt överlever för dagen
Frankrike är ett land med stora sociala orättvisor där stora delar av befolkningen har ingen makt över sitt liv och samhället.
Det är kapitalism i ett nötskal. Iställe för och ta i med hårdhandskarna, ska man se dessa kravaller som ett rop på hjälp, lik en liten flickas självmordförsök, så är det är ett skrik på hjälp. Så att någon kan höra en och framförallt väljer att lyssna. Så att någon får reda på: Hur dåligt hon, men i detta fall samhälle och ungdomarna mår.
Dags att laga Frankrike, upp till kamp ungdomar, Skrik er hesa och visa att ni existerar och ni kräver förändring, för ett rättvist Frankrike, utan sociala orättvisor som fängslar människor, i både teorin och i praktik.
Dags för vänstern att göra sig hörd och mobilisera dessa ungdomar.
media: svd dn dn dn ab ab svd ab ab svd ab dn
Andra bloggar om: kapitalism, idioti, ungdomar, vänstern, kravaller, extremism, frankrike, maktlöshet, desperation
Du känner inte att “ett rop på hjälp”-argumentationen är att förminska dessa franska ungdomar? Gör deras krav på en korrekt rättsprövning till något mindre, likt en tonårsdepression?
Håller med dig om att det bästa sättat att tolka denna konflikten är ur ett klassperspektiv, men varför inte behandla underklass och arbetarklass som vuxna människor utan istället som tonåringar mitt i sin föräldrarevolt?
Håller inte alls med dig om att målet måste vara att få någon att lyssna, måler måste vara att förändra, förbättra. Inte på andras nåder utan efter egen styrka. Inte bara kräva, utan tvinga fram.
Du har rätt, man ska inte experimentera med folk.
Även jag tycker att “ett rop på hjälp” är ganska opassande för att beskriva det som händer.
När ungdomsgäng bränner ner skolor och bibliotek, så är det definitivt ett tecken på att något är (väldigt) ruttet i republiken Frankrike, men det går inte att bagatellisera deras handlingar som jag tycker att du gör. Snacka om att välja fel sätt att förändra.
Den utlösande orsaken denna gång verkar vara en ren olyckshändelse som, till skillnad från förra gången, polisen rimligtvis inte kan skyllas för. Att skriva ‘Nyligen dog 2 ungdomar av polisen’, är lite väl enkelt, tycker du inte?
Frågan är om det kan ske några verkliga förändringar efter det att röken lagt sig den här gången. Vi får se.
Sabotage är ursprungligen ett franskt ord för….att förstöra.
Fattighet i all ära men att elda upp sitt kvarter och skjuta mot polisen lär ju knappast leda till att de får det bättre.
Makten i händerna på revolterande tonårskillar är nog inte så trevlig…
Lagar är bara ytterligare en metod för utsugarana att skydda deras kapital. Staten och polisen är utsugarnas verktyg för att möjliggöra detta.